KÄLLKRITIK - examinationsuppgift 2
Nedan finner du tre källtexter. Du ska i grupp genomföra en generell analys av källorna med specifika exempel utifrån dessa texter. Det ska framgå vilken typ av källor det är och vilka deras förtjänster och problem är. Ni ska alltså värdera källorna med hjälp av er analys. Tänk på att källor kan vara både kvarlevor och berättande.
När det gäller kvarleveaspekten så vill jag att ni funderar kring vad man skulle kunna göra för undersökningar utifrån dessa källor. Fundera på om era undersökningar/frågeställningar kräver fler källor. Går det kanske att kombinera de källor som finns här i häftet? Se till att göra väl avgränsade frågeställningar så att de är möjliga att undersöka! Formulera gärna hypoteser att utgå från i era frågeställningar (gissningar/antaganden som man gör före undersökningen för att sedan undersöka om de är riktiga eller felaktiga).
Jag inleder med en kort faktadel till varje källa. Övrig information får ni söka efter själva.
Protokoll från sockenstämma i Jönköping den 5 oktober 1801
Under 1700-talets andra hälft bryter i Sverige den uppfattningen mer och mer igenom att det förelåg skyldighet för socknarna att ta hand om de fattiga. Det var oklart på vilket sätt detta skulle ske. Det var också uppenbart att då de fattiga var så många var det omöjligt att lösa frågan om deras omhändertagande.
I varje socken gick man så igenom församlingens fattiga och avgjorde om de var i behov av hjälp eller inte. Landshövdingen var närvarande. Först gick man igenom de som redan var intagna på fattighuset.
Gabriel Törnebank och hans hustru, gamla och orkeslösa, blev bibehållna.
Segrid Roos, 46 år gammal, angavs väl för usel[1] och bräcklig, men som flera anmärkningar emot hennes uppförande väcktes, som betog det medlidande, vartill hon eljest kunde vara berättigad, blev hon utesluten.
Sam. Blåberg, gammal och blind, således oförmögen att sig försörja, varför han blev bibehållen.
Pigan Cathrina Jönsdotter angavs för svagsint, men som det anmäldes, att hon icke ofredade någon och dessutom var alldeles oförmögen att förtjäna födan, blev hon på sådan grund bibehållen.
Britta Söderström, sjuk och frånvarande[2], ansåg Herr landshövdingen kunna föda sig med varjehanda; och ehuru hon på grund av sin sjuklighet erhöll flera förord, blev hon likväl som fattighjon utesluten.
Änkan Maria Brandqvist, 55 år gammal, hade vistats 12 år i armhuset och var känd för ordentlighet och hade bidragit till skick och ordning hos de andra, men som Herr landshövdingen ansåg henne ännu kunna förtjäna födan med något arbete blev hon utesluten.
Ingrid Persdotter, gammal och sjuklig, bibehålles.
Segrid Bäckman, 77 år gammal, angavs vara hjälphustru hos handlare Ernander. Förtjänar vid kålgårdars skötsel, blev utesluten.
Fru Sundler, mycket usel och oförmögen till någon slags livsförsörjning, bibehålles.
[Sedan fortsatte man med de fattiga som inte var intagna på fattighuset.]
Tornväktaränkan Wettersten. 62 år gammal, varit i 36 år i staden, sällan frisk, beviljades någon hjälp.
Snickaren Berzelius, gammal och orkeslös, anordnades till armhuset.
Pigan Anna Stina Telning, såsom angiven något fånig och således oskicklig att förskaffa sig tillräcklig föda, får någon hjälp. Slutligen anmälde sig Pehr Mollberg, vilken av liderlighet blivit oförmögen att sig försörja, men som hans böjelser för fylleri visar sig vid den minsta styver han erhåller, blev honom allt understöd förmenat.
Skönlitterär roman - utdrag ur Nässlorna blomma (1935) av Harry Martinson (1904-1978)
Romanen Nässlorna blomma är en halvbiografisk skildring av pojken Martin. Det första utdraget skildrar vad som händer efter att hans far har dött och hans mor har flytt till Amerika. Det andra utdraget skildrar Martins tankar om Amerika.
[utdrag 1]
En släkting till modern hade dem en tid, en dunkel vindskupetid med få minnen.
Så gick de under klubban till minstbjudande, det vill säga den som ville ha dem för minsta möjliga kommunala ersättning fick ta dem. Martin klubbades bort till ett ställe som hette Vilnäs. Kommunen skulle betala fem kronor i månaden och för denna summa åtog sig Vilnäsfolket att uppfostra honom, hålla honom i skola, klä och föda honom, hålla honom i syssla och för övrigt på alla sätt taga vård om hans öde intill nästa årsstämma.
Av socknen fick han ett blommigt knyte som innehöll ullstrumpor, träskor och tvål. Vänliga själar visade honom på en stig som försvann in i en skog.
Eftersom han var rädd för alla människor nu och allra räddast för Kommunen – vilka han utmålat för sig som en hemsk varelse – var det ingen svårighet att få honom att försvinna in på skogsstigen där granarna snart slöto sig om honom och hans skygga träskoklapper dog bort i suset.
De andra barnen skickades med respektive knyte i väg åt andra håll.
[utdrag 2]
I Amerika fanns det två ställen, ett som hette Minnesota och ett som hette Karlifornien, i Karlifornien var det varmt. Där växte det julgotter. Ett ställe till fanns. Det hette Tjikago, där fanns Agenten. Han hade en snövit hand, vita slavhanden. Han satt på en stol som var en elektrisk stol. Utanför Tjikago fanns guld. Den som fann guld måste tvätta det i en flod.
Svenska folkets underbara öden II av Carl Grimberg
Svenska folkets underbara öden skrevs av historikern Carl Grimberg. De nio första banden utkom 1913–1924 och de två supplementbanden 1932–1939. En omarbetad upplaga i tio band utkom 1959-1963. Boken användes ofta i historieundervisningen i skolan. Grimberg lät ofta de historiska källorna komma till tals.
I avsnittet nedan följer vi en ung Gustav Vasa som begett sig till Dalarna för att samla ihop folk som ska strida med honom mot den danske kung Kristian II som tagit över landet.
En helgdag under julen, just då Morakarlarne kommo ur kyrkan, steg herr Gustav upp på en liten kulle vid Mora kyrkogård för att tala till den samlade menigheten. Den låga middagssolen stod mitt över det i rätt i söder liggande Gesundaberget och spridde ett klart sken över den snöiga nejden. En frisk nordanvind blåste. Morakarlarne samlade sig alla omkring Gustav och betraktade uppmärksamt den unge, manlige herrn, om vilkens oskyldiga lidanden de redan hört så mycket talas.
[Men dalkarlarna blir inte övertygade om att de ska strida med Gustav mot Kristian.]
Då brast flyktingens sista hopp. Förgäves hade han blottställt sitt liv. De danska spejarne förföljde honom alltjämt. Nu hade han blott att rädda sig själv. Upp genom Västerdalarne gick hand färd på skidor mot nordväst.
Ju längre Gustav kom upp igenom Västerdalarne, dess ödsligare blevoskogarne, dess vildare bergen – dess dystrare blev flyktingens sinne. Redan såg han de höga norska fjällen, som för alltid skulle skilja honom från hans fosterland….
[Samtidigt kommer två budbärare från Stockholm och berättar för dalkarlarna om Kristians grymheter i det som kallas Stockholms blodbad.]
[…] vid åhörandet av berättelsen om hur deras älskade herr Stens döda kropp blivit uppgrävd och skymfad fingo dalkarlarne tårar i ögonen. På dessa båda mäns råd sände de några av sina bästa skidlöpare att bedja Gustav komma tillbaka. De följde genom dag och natt hans spår och upphunno honom nära norska gränsen. Med glädje vände han tillbaka till Mora.
[Gustav får med sig folket och kör ut Kristian II]
På själva midsommarafton höll Gustav I sitt högtidliga intåg i sin förödda huvudstad. Vid stadsporten mottogs han av stadens råd och förnämsta borgare, som till honom överlämnade stadens nycklar. Med rörelse beträdde han nu den kungaborg, där han en gång under Sten Stures ögon fått sin ridderliga uppfostran. Det var nu fem år sedan han med svek fördes bort härifrån. Fem år av underbara levnadsöden lågo emellan denna ängslans tid och denna midsommar, då han trädde in här som Sveriges konung. [---]
GUSTAV VASA hade från grunden omdanat sitt rike. Han hade genom befrielsekriget räddat dess självständighet, genom reformationen renat tron och stärkt riktes krafter med kyrkans överflöd; genom deltagande i kriget mot lybeckarne hade han befriat dess näringsliv från Hansans utsugning, genom bondeupprorens kuvande och arvsföreningen gjort Sverige enigt. Lugna tider voro äntligen komna. Men lika oförtrutet arbetade Gustav på att stärka och förbättra sitt kära Sverige.
Här är första examinationsuppgiften. Det saknas en tabell till sista källtypen (statistik), den har jag kopierat av en bok och inte scannat in. Tabellen finns i det fysiska häftet. Ta kontakt med mig eller Mattias för att få häftet om du inte fått något.
KÄLLKRITIK - examinationsuppgift 1
Nedan finner du två alternativ. Du väljer ett av dem och gör uppgiften. Uppgiften utförs individuellt och inlämnas skriftligt. Omfånget är minst 600 ord och max 1200 ord. Uppgiften ska skickas in till urkund senast den 14 april. Jag godtar inte sen inlämning.
Allt källmaterial bifogas (förutom ett youtubeklipp som du får använda dator för att se på). Vad gäller äkthet så får du lita på att jag har gett dig avskrifter av äkta källor och korrekta översättningar. Det hade naturligtvis varit önskvärt att utgå från de riktiga källorna, men det har inte varit möjligt i detta fall.
Alternativ 1 – Ådalen 1931
Källor: Svenska Dagbladet 15/5 1931 (artikel), Social-Demokraten 15/5 1931 (artikel), filmen Ådalen 31, klipp på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=zYhsPx10Kls
Du ska göra en specifik analys av dessa källor. Du ska redogöra för vilken typ av källor de är. Du ska analysera källorna utifrån källkritikens grundprinciper. I din analys ska det framgå vilka problem och vilka förtjänster de olika källorna har.
Tänk på att källor kan vara både berättande och kvarlevor. När det gäller källorna som kvarlevor så ska du resonera kring vad man kan undersöka utifrån dessa specifika källor.
Det är svårt att hitta fakta om upphovsmän, distribution och liknande, så fundera kring vad du hade behövt ta reda på för att kunna analysera dessa källor fullt ut. Här blir det alltså lite av en generell analys också.
Jag börjar med en kort inledning för att ge dig en historisk bakgrund till Ådalshändelserna 1931. Information om filmen från Svensk filmdatabas bifogas. Övrig information får du söka efter själv.
Alternativ 2 – Tre källtyper
Källor: Brev – advokaten Camille Desmoulins brev till sin far om utbrottet av franska revolutionen 1789, Tal – av Lyndon B. Johnson den 7 april 1965, Statistik – utdrag ur Statistik öfver Sverige, Grundad på offentliga handlingar av Carl af Forsell 1833.
Du ska göra en generell analys av de tre källtyperna med exemplifieringar från de specifika källexemplen du har att arbeta med. Det ska framgå i din analys vilka sorters källor de är. Du ska använda dig av källkritikens grundprinciper för att värdera källtyperna och komma fram till deras förtjänster och problem.
Tänk på att varje källa kan vara både berättande och kvarleva. När det gäller källorna som kvarlevor så ska du resonera kring vad man kan undersöka utifrån dessa källtyper, gärna med exempel från de specifika källexemplen.
Jag ger små korta inledningar till varje källa. Till statistikkällan medföljer utdrag ur förordet till boken. För vidare information hänvisar jag till uppslagsverk och internet.
Alternativ 1
Ådalshändelserna 1931
Under år 1930 började en ekonomisk kris på allvar göra sig gällande i Sverige. Denna förorsakade en allvarlig oro på arbetsmarknaden. I Ådalen fick en arbetskonflikt en särskilt bitter karaktär. Under pågående strejk lät ett sågverksbolag anskaffa så kallade arbetsvilliga/strejkbrytare, dvs. arbetare som trots strejken var villiga att arbeta åt bolaget. De strejkande utsatte en del av dessa strekjbrytare för misshandel. De strejkande beslöt också att ordna ett stort demonstrationståg mot strejkbrytarna, som vistades i byn Lunde, ca 8 km sydost om Kramfors. Det område där dessa höll till hade avspärrats av militär. Den 14 maj marscherade så ett stort demonstrationståg under kommunistisk ledning mot Lunde.
Svenska Dagbladet 15/5 1931
Situationen i Ådalen har antagit ett ytterst elakartat utseende. Under onsdagen kom det till uppträdanden, som hade upploppskaraktär. En om synnerlig råhet vittnande misshandel emot de arbetsvilliga ägde rum. Utan misskund anfölls de fåtaliga arbetsvilliga av en månghövdad folkskara. De slogs till blods, och tre män hissades upp i förläggningsfartygets mast. Några bands och fördes, likt krigsfångarna i de romerska kejsarnas triumftåg, framför demonstrationståget genom Sandviken. Tack vare ett raskt ingripande lyckades man sätta huvudparten av de arbetsvilliga i säkerhet genom att få dem ombord på en bogserbåt, som förde dem utom farozonen.
Oroligheterna nådde sin höjdpunkt på torsdagseftermiddagen, då en folkmassa sökte storma det fridlysta och av militären försvarade området kring kasernerna i Lunde. Härvid kom det till skottlossning på båda sidor. Enligt vad som uppgivits blev en sergeant Asp, som anförde en kavalleripatrull, vilken hade till uppgift att hindra massans framträngande, i stridens början sårad av en revolverkula i nacken och kastad av hästen. När demonstranterna trängde på under ytterligare skottlossning, sprang kapten Mesterton fram och sökte hejda den framrusande folkmassan med tre gånger upprepad varning, att militären komme att skjuta skarpt. Detta förfelade emellertid sin verkan, och när massa nu icke stod att hejda, kommenderades eld. Från infanteriet, som placerats i skyttelinje framför den inhägnad, som anger det fridlysta området, avlossades nu en del pistolskott och några gevärsskott. Detta bragte anfallet att stanna, och folkmassa rusade för att söka skydd. Det visade sig, att skotten krävt icke mindre än fem dödsoffer, varjämte fyra personer blev sårade.
Social-Demokraten 15/5 1931
På torsdagen hade transportarbetarförbundets avd. nr 40 i Lunde sammankallat ett protestmöte i Frånö Folkets park. Två personer, som blivit skadade av brandbomber vid uppträden på onsdagskvällen, fick träda upp på estraden, där de hälsades med hurrarop.
Talaren vid mötet, kommunistledaren A. Nordström från Kramfors, uppmanade mötesdeltagarna att klockan sex på fredagsmorgonen nedlägga arbetet vid alla verk i Ådalen som en protest mot tillkallandet av de arbetsvilliga och militären. Förslaget möttes av kraftigt bifall av mötet. Röster höjdes emellertid för att man redan på torsdagskvällen skulle nedlägga arbetet och detta blev även beslutat. Talaren föreslog även tillsättandet av en 11-manna-kommitté med uppdrag att leda utvecklingen av striden. Sedan mötet anslutit sig till detta, uppdrogs åt de olika fackföreningsstyrelserna, som senare skulle sammanträda, att fatta slutgiltigt beslut i denna fråga.
Alternativ 1
Talaren uppmanade nu mötesdeltagarna att i sluten trupp bege sig till Lunde för att demonstrera mot de arbetsvilliga och militären. Sedan ytterligare ett par talare uppträtt, avtågade mötesdeltagarna under sång till Lunde.
Demonstrationståget från protestmötet i Frånö Folkets park till de arbetsvilligas kvarter i Lunde räknade mellan sex- och sjutusen deltagare. Då tåget befann sig på ett avstånd av omkring 100 meter från det fridlysta området vid Lunde, öppnade militären eld med skarp ammunition mot demonstrationståget, varvid flera personer blev träffade. Människorna föll till höger och vänster, och panikstämningen spred sig bland mängden. Det visade sig, att fem personer dödligt sårats vid eldgivningen.
Bland de dödade befinner sig en 20-årig flicka, Eira Söderberg, dotter till arbetaren P. Söderberg vid Svanå bruk. Eira Söderberg träffades i magen av en kula, som förut genomborrat en annan flickas kappa. Hon hade icke deltagit i demonstrationerna utan befann sig på en gård en bit bort från landsvägen med träffades icke desto mindre av ett skott.
Svensk Filmdatabas – Ådalen 31
Produktionsuppgifter:
Produktionsbolag: AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm): AB Svensk Filmindustri
Stiftelsen Svenska Filminstitutet (1994)
Regi: Bo Widerberg
Manus: Bo Widerberg
Foto: Jörgen Persson
Musik: Adolphe Degeyter
Wilfred Burns
Duke Ellington
Karl-Gustaf Lundin
Klippning: Bo Widerberg
Ljudtekniker: Björn Öberg
Regiassistent: Roy Andersson
Originallängd i minuter: 114
Censur: 107.994
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Sverigepremiär: 1969-05-01 Spegeln Stockholm Sverige 114
minuter
Dvd-release: 2006-09-03 Sverige
TV-visning:
1981-05-01 TV1 Sverige 109 minuter
1989-05-01 TV1 Sverige 109 minuter
1997-05-21 SVT2 Sverige 109 minuter
1999-05-01 SVT2 Sverige 109 minuter
2003-12-01 SVT1 Sverige 109 minuter
2006-10-03 SVT1 Sverige 109 minuter
2008-07-29 SVT1 Sverige 109 minuter
Videorelease: 1997-09 Sverige 109 minuter
Annan visning: 1972 Warszawa Polen
Alternativ 2
BREV
Den franske advokaten Camille Desmoulins hörde till de ivrigaste kritikerna av det franska kungadömet och han var en av dem som eggade upp folket till revolutionära handlingar. Han berättar här i ett brev till sin far om vad som hände dagarna före och under själva Bastiljens stormning, starskottet till franska revolutionen 1789.
Käre far!
Nu kan man skriva, breven kommer fram, och det finns inte längre någon hemlig avdelning, som öppnar post. Hur har inte allt förändrats på tre dagar. I söndags var hela Paris bestört över Neckers[1] avsked. Hur mycket jag än försökte egga upp dem, ville ingen människa gripa till vapen. Nu är det annorlunda. Jag slöt mig till dem, man såg min iver, jag blev omringad, man tvingade mig att stiga upp på ett bord: på en minut hade jag sextusen människor runt mig. [---]
Jag var nära att kvävas av den mängd tankar, som stormade över mig, jag talade utan ordning. ”Till vapen”, sade jag, ”till vapen! Vi ska alla bära den gröna färgen, hoppets färg.” Jag kommer ihåg, att jag slutade med orden: ”Den gemena polisen är här. Välan, se på mig, se noga på mig, det är jag som eggar mina bröder att strida för friheten.” Och i det jag höjde en pistol, skrek jag: ”Ni ska åtminstone inte ta mig levande och jag ska veta att dö med ära! Det finns bara en olycka kvar, som skulle kunna drabba mig: att nödgas åse hur Frankrike blir förslavat.” Sedan steg jag ned, man omfamnade mig och var nära att kväva mig med ömhetsbetygelser. ”Vår vän”, sade de alla till mig, ”vi ska bilda en livvakt, vi ska inte lämna er, vi ska gå dit ni går.”
Jag sade att jag inte ville ha något befäl, jag ville inte vara något annat än en soldat för fosterlandet. Jag tog ett grönt band och fäste det på hatten först av alla. Med vilken fart grep elden omkring sig! Vreden flammar upp. Nu finns det i Paris bara ett rop: Till vapen! [---]
Så snart det var klart, bar det av till Bastiljen. [---] Den förste som tränger sig in kastas tillbaka och får benen sönderslagna. En man från gardet är näste och han har större tur. Han tar luntan från en artillerist och värjer sig. Inom en halvtimme är platsen stormad. Jag skyndade till vid första kanonskottet och – det verkar som ett under – vid halv tre var Bastiljen redan tagen. Om det fanns något som kunde tänkas hålla stånd mot den franska våldsamheten så var det Bastiljen. Och så hade Bastiljen tagits av ett medborgargarde och soldater utan ledare, utan en enda officer! Samma gardessoldat, som varit den förste vid stormningen, förföljde guvernören, grep honom i håret och tog honom till fånga.
Alternativ 2
TAL
Den amerikanske presidenten Lyndon B Johnson håller ett tal den 7 april 1965 när kriget i Vietnam eskalerar som mest. Vietnam hade delats och den norra delen stöddes av Sovjet och Kina, och den södra av USA. I Sydvietnam förekom en ökande gerillaverksamhet och infiltration av styrkor från Nordvietnam. Amerikanarna engagerade sig alltmer i Sydvietnam. Kampen om detta land kom så att ingå i kraftmätningen mellan de båda världsblocken.
I kväll dör amerikaner och asiater för att skapa en värld, där varje folk kan välja sin egen väg till utveckling. Det är den princip, för vilken våra förfäder kämpade i Pennsylvanias dalar. Det är den princip, för vilken våra söner kämpar i Vietnams djungler.
Vietnam är långt borta från detta fridfulla universitet. Vi äger inget landområde där, och vi eftersträvar inget. Kriget är smutsigt och brutalt och svårt. Och bortåt 400 unga män, födda i ett Amerika, sprängfyllt av möjligheter och framtidslöften, har slutat sina liv på Vietnams ångande jord.
Varför måste vi välja denna smärtfyllda väg?
Varför måste denna nation sätta sin bekvämlighet, sina intressen och sin makt på spel för ett så avlägset folks skull?
Vi strider därför att vi måste strida, om vi skall få leva i en värld, där varje folk kan skapa sin egen framtid. Och endast i en sådan värld kan vår egen frihet vara slutgiltigt säkrad. [---]
Den värld som existerar i Asien, är inte lugn och fridfull. Det viktigaste faktum är, att Nordvietnam har anfallit den oberoende nationen Sydvietnam. Dess mål är fullständig underkastelse. Några Sydvietnameser deltar förstås i detta angrepp mot deras regering. Men tränade män, förråd och vapen forslas i en oavbruten ström från norr till söder. Detta understöd är krigets drivkraft.
Och det är ett ojämförligt brutalt krig. Enkla bönder blir föremål för dråp och kidnapping. Kvinnor och barn blir strypta om natten, för att deras män är lojala mot sin regering. Små och försvarslösa byar ödelägges. Stora räder riktas mot städer, och terrorn slår till i hjärtat av städerna. [---]
Över detta krig liksom i hela Asien råder en annan realitet: den mörka skuggan av Kommunistkina. [---] Kampen i Vietnam är en del av en större plan med aggressiva syften.
[…] att överlämna denna lilla tappra nation till dess fiender skulle vara en oförlåtlig oförätt. Vi är också där för att stärka lag och ordning i världen. [---] Att lämna Vietnam åt dess öde skulle innebära , att rubba alla dessa människors förtroende för värdet av Amerikas åtaganden, värdet av Amerikas ord. Resultatet skulle bli ökad oro och osäkerhet och rentav mera omfattande krig.
Vi är också där, för att så mycket står på spel. Ingen skall ett ögonblick tro, att reträtt från Vietnam skulle göra slut på konflikten. Striden skulle återupptas i det ena landet efter det andra. Det vår tid framför allt åskådliggör är, att aggressioner har en omättlig aptit. Att dra sig tillbaka från ett slagfält innebär bara att göra sig redo för nästa. Vi måste säga i Sydöstasien som vi gjorde i Europa, med bibelns ord: "Hitintills men icke vidare." [---] Vårt mål är att göra Sydvietnam oberoende och att hindra det från att bli anfallet. Vi begär ingenting för egen räkning, endast att folket i Sydvietnam tillåts att styra sitt eget land på sitt eget sätt.
Alternativ 2
STATISTIK
Från 1600- och 1700-talen blev staten mer intresserad av att i merkantilistisk anda få koll på befolknings-mässiga och ekonomiska resurser som underlag för näringspolitiska åtgärder. Detta var bakgrunden till den statliga statistikens framväxt. Den statistiska centralbyrån startas 1858. Statistiken i denna källa är hämtad från Carl Af Forsells Statistik öfver Sverige, Grundad på offentliga handlingar, som utkom 1833.
Statistiken är att anse som en ny vetenskap eller kunskapsgren, knappast en mansålder gammal, upvuxen ur den nyare tidens rigtning och behof. [---]
Hvad säkerheten angår, så ligger det i sakens natur, att dels ovanan vid statistiska upgifters ordnande, dels sättet för deras samlande måste i många fall göra dem mindre tillförlitlige; men, om de äro säkre inom ¼ eller ½ pr.c., så äro de tillräckligt noggranne för de behof hvartill de kunna användas. [---]
De sammanträngde underrättelser som härmedelst lemnas i Allmänhetens händer äro hemtade från en stor mängd, dels offentliga, dels enskildta handlingar, af hvilka visserligen de fleste kunna vara tillgänlige för hvar och en, men dels äro de icke till hands när man behöfver dem, dels äro de mycket spridda och ganska voluminösa, hvilket försvårar deras begagnande; hvarföre jag trott mig göra mina landsmän en tjenst med, att på ett enda ställe samla och ordna, så vidt det stått i min förmåga, alla de mångartade upgifter bifogade tabeller innehålla. [---]
För dem som gerna vilja insinuera, att ifrågavarande Statistik är af en skadlig syftning, får jag ytterligare uplysa, att Författaren, i likhet med hvarje redligt sinnad svensk man, känner sig lifligt förbunden till Regeringen för det goda hon uträttat. I hvilket land åtnjutes väl ett djupare lugn och är väl den personliga friheten bättre skyddad än i Sverige? [---]
[…] om de uplysningar och reflexioner denna korta Statistik erbjuder […] skulle förmå väcka ett medborgerlilgt sinne; då skall jag anse den möda väl använd, som på samlandet och ordnandet af detta arbete blifvit nedlagd.
